Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1395-1441 Painter and illuminator, brother of Hubert van Eyck. According to a 16th-century Ghent tradition, represented by van Vaernewijck and Lucas d'Heere, Jan trained with his brother Hubert. Pietro Summonte's assertion (1524) that he began work as an illuminator is supported by the fine technique and small scale of most of Jan's works, by manuscript precedents for certain of his motifs, and by his payment in 1439 for initials in a book (untraced) for Philip the Good, Duke of Burgundy. Jan is first documented in The Hague in August 1422 as an established artist with an assistant and the title of 'Master', working for John III, Count of Holland (John of Bavaria; reg 1419-25), who evidently discovered the artist while he was bishop (1389-1417) of the principality of Liege.   Related Paintings of EYCK, Jan van :. | Annunciation | Giovanni Arnolfini and His Wife Giovanna Cenami | The Virgin of Chancellor Rolin (detail) dfg | Portrait of Giovanni Arnolfini and his Wife (detail) dre | The Madonna with Canon van der Paele (detail) dfg |
Related Artists:
Palace of Versailles

ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
William Frederick Yeames,RA
1835-1918 English painter. The son of a British consul in Russia, Yeames was sent to school in Dresden after the death of his father in 1842. He also studied painting there. The collapse of the Yeames family fortune resulted in a move to London in 1848, where Yeames learnt anatomy and composition from George Scharf (1788-1860). He later took lessons from F. A. Westmacott. In 1852 he continued his artistic education in Florence under Enrico Pollastrini and Raphael Buonajuto, from whom he learnt the methods of the Old Masters. He drew from frescoes by Ghirlandaio, Gozzoli and Andrea del Sarto and painted in the Life School at the Grand Ducal Academy. He then went to Rome and made landscape studies and copied Old Masters, including Raphael's frescoes in the Vatican. His extensive study of Italian art gave him a precision and facility that assisted his artistic success upon his return to London in 1859. There he set up a studio in Park Place and became involved with the ST JOHN'S WOOD CLIQUE. He exhibited at the Royal Academy and the British Institution from 1859 and became an ARA in 1866.